fredag 11 september 2009
Joel 3 år
Oj, han somnade knall och fall i mitt knä vid köksbordet. Fick knappt i sig halva macka2. Nu ligger han och sover skönt i soffan. Drömmer om att bli stor och stark som pappa. Tja, det var väl mina önskedrömmar det sista. Joel är min och Tinas förstfödde. Han kom till oss i en tid då vi behövde få tankarna på något annat. Joel har,tror jag, också hjälp de stora syskonen efter och under tider då jag och deras mamma haft tvister. Även om det är jobbigt med Joel ibland, t.ex. när han inte vill somna på kvällen och förstör min och Tinas kväll tillsammans, så bidrar han mest med glädje och skratt till oss alla. Joel verkar inte ha några bekymmer, förutom med föräldrarna som inte begriper att han måste vara uppe längre på kvällarna, i livet. Utan tar vara på allt som det har att erbjuda. Det är spännande att vara med och se hur han utvecklas. Precis i dagarna har han kommit på det där med tramporna på cykeln och vill gärna vara ute och cykla. Men nu måste jag nog väcka honom om han inte ska vara uppe hela natten. Trevlig helg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar